Ångbåtsturer med Engelbrekt nedför älven i Leksand.
När järnhanteringen växte fram i bygderna kring Siljan uppstod ett fraktbehov. Brytning och smältning skedde inte på samma plats och ved för smältugnarna måste fraktas långa vägar. Det var sjöar och vattendrag som blev de naturliga fraktvägarna. Segelskutor som kallades ”lastdragare” användes. De var utrustade med två master för segel och fock. Skutorna hade inga svårigheter att ta sig över Siljan eller nerför älven på sin färd till Åhlsgråda i Gagnef. Färden uppför älven var mer besvärlig, då skutorna långa stycken måste dras med linor från land.
